setlist

Jag trodde att saker inte kunde bli mycket värre än nu. Det var ett jävla gnäll på mig. Imorgon får jag decemberlönen. Det är inte alls många kronor, och allt kommer vara borta vid dagens slut då jag ska betala kameragrejer. Dock kollade både jag och Malin igenom vår inkommande lön. Jag drar lite mer skatt än henne, men vi jobbade lika många dagar så det ska inte skilja överdrivet många kronor på vad vi får ut. Men det gjorde det. Jag får lite för lite och det får även hon. Vi har gått med för lite lön sedan i somras när vi båda fyllde insåg vi. Det ska ändras automatiskt när man fyller men det har det inte gjort. Och sen tror jag att dom kan ha missat någon dags instämpling för mig. Vi ska till jobbet på torsdag och rätta till allt.

Även om jag får lön imorgon, och varenda krona försvinner i samma sekund så får jag försöka se det positivt. Pengarna försvinner på något som jag älskar och inte var skitgrejer, alltså saker till kameran. Plus att timlönen ska lösas på torsdag och jag antar att vi så småningom kommer att få tillbaka dom kronorna det skiljer på dom timmar vi jobbat. Jag kommer visst ha väldigt dåligt med pengar lite längre än jag trodde, men det får man stå ut med. Inget mer med det! Ska försöka hålla modet uppe. Go go go.

Jag saknar tryggheten jag förut hade. Jag saknar att få stå och blicka ut över havet och kolla på soluppgången med fina vänner. Jag vill sitta på en festival igen och trotsa min skada bara för att få njuta av stämningen, dricka cider och sjunga med till Håkan i stereon.

Ångesten försvann igår när jag fick umgås med två favoritkillar. Alkohol och Guitar Hero stod på schemat. Vi stod utan fest men med nära vänner kan man ha kul ändå. Har ingen aning om när vi somnade eftersom jag somnade när jag blev kliad i håret, hehe. Sen sov vi till 3 och då var det kanske dags för mig och E att lämna A.

Det känns som om jag kommer ha en väldigt ensam tid framför mig. Imorgon måste jag säga hejdå till S som åker tillbaka till Gbg då julen är slut. Har ju vant mig vid att ha henne så nära nu och just då måste hon lämna mig igen. Det gör ont. I helgen antar jag att det blir en avskedsfest också. Jag har dock slut på pengar så jag får vara nykter bland alla fyllon. Efter att ha bott hemma lite längre än mig fick A beskedet att han kom in på det programmet han så gärna ville på Göteborgs universitet. Så han flyr också ner till Gbg, dock nästa vecka. Jag är oerhört glad för hans skull, men oj vad jobbigt att behöva säga hejdå på grund av flytt än en gång. Jag är inge bra på hejdå's. A och S kommer ju verkligen leva studentliv därnere!

Jag ska sätta mig ner och söka jobb imorgon, ringa samtal och kolla in folkhögskolor. Jag måste ta tag i mitt liv. Jag har inget kvar. Jag har bara ett par kompisar kvar här som jag kan umgås med, alla andra gör något vettigt. Det är dags att jag också tar mig ifrån den här hålan.

Den andra december flyttade jag från Stockholm. Att bo trångt hemma hos pappa igen utmärkte sig vara jobbigt redan efter ett par dagar. samma helg som jag flyttade hem hade i alla fall jag och A hemflyttningsfest med lite kompisar. Han flyttade tillbaka från Linköping helgen innan mig. Fick jobba på Gästis ett par dagar under månaden tillsammans med Malin. Alltid lika kul att jobba tillsammans med henne, vi härjar alltid lika mycket och allt går lättare då och dagarna går fortare. December bestod av ett par dagars jobb, en hel del häng med kompisar, lite fest, en jobbig jul, en skitkul juldans och en härlig nyårsafton.

Trots de värsta nedgångarna jag varit med om (depressionen, ryggskadan) så har det varit ett väldigt givande år. Jag är redo att ta emot 2011. Min största önskan är att flytta hemifrån innan jag fyller 20 i augusti. Vi får se om det går att göra något åt den saken eftersom det är lite ont om jobb att få..

Stockholm började kännas fel och efter att ha varit i Hällefors en helg och fått jobbat en dag så insåg jag att jag behövde arbetskamrater, åtminstone inte bo i samma hus som jag arbetar i. Jag funderade och jag bestämde mig för att flytta hem till unkna Hällefors igen. Bodde kvar november ut och tog vara på den sista tiden jag fick. Det bjöd på utgång på en irländsk bar, mysig adventsmarknad i Gamla Stan och god mat. Att vara au pair i Sthlm gav mig erfarenhet och jag lärde mig något av det. Jag provade på och upptäckte att det var fel helt enkelt. Det är ju så man lär sig här i livet.

Valborg. Natten inpå maj spenderades med vänner, cider och jordgubbar. En perfekt start på en månad som förändrade mitt liv. Hur töntigt det än låter så kände jag att livet började bli värt att leva igen. Jag såg slutet i tunneln och hade en underbar tid framför mig. Maj gjorde mycket för mig. Jag och bästa vän gjorde hennes krogdebut och hade en skitkul kväll. Kollade på en vecka hundvalpar och det blev bestämt att pappa skulle köpa en liten hane ifrån den kullen. Hängde vid en kulle nästan varje kväll med massa härliga studenter. Vi spelade kubb och drack god dryck kvällarna i ända. Var på en kryssning med skolans studenter och hade riktigt jävla kul under det dygnet. Åt god middag på slottet i Örebro med bästa vän och hade en allmänt trevlig kväll med goodiebags. Sista maj avslutades månaden med studentbalen. Alla var otroligt vackra, solen stekte och det var varmt som tusan. Äcklig mat men sjukt värd kväll.

Månad nummer 4. Det var här jag började se ljuset igen i slutet av månaden. Jag släppte lite jobb för att jag förstod att även om jag tjänade pengar så mådde jag sjukt dåligt av det. Man ska sätta sin egen hälsa i främsta rummet. Jag släppte även en del skolarbete för att jag överhuvudtaget skulle orka ta studenten och få betyg i viktiga ämnen. Jag släppte ett par viktiga saker, men trots att det var viktigt i skolan så blev jag mycket bättre av att släppa dom. I slutet av april kändes det som att jag hade tappat 100 kilos vikt från mina axlar ungefär. 

Förutom att jag nästan var "frisk" så hände det lite annat kul under månaden också. Jag köpte äntligen min älskling, en Canon EOS 450D. Jag umgicks med mina älskade vänner, kom igång lite med festandet igen och spenderade flera dagar framför en webcam för att spela in en pinsam video där jag pratade engelska som skulle laddas upp på min au pair sida. Och så fick grannens hund valpar som gjorde hela pappas familj extra sugen på ett tillskott.

I början på månaden började jag få hjälp. Till ingen nytta tänkte jag, men det var en början för att jag skulle kunna ändra min tankegång. Samtidigt som allt annat var det möten hit och dit för studentkommittén. Vi styrde upp med en hejdundrande studenfest. Alla var lika taggade och alla hade kul. Första studentfesten kunde inte ha blivit mer lyckad. Tyvärr handlar de första månaderna av 2010 om hur dåligt jag mådde, depressionen förstörde en hel del för mig. En liten uppgift i skolan kunde få mig att bryta ihop och lämna klassrummet.

I december 2009 började jag gå ner i en depression. I januari 2010 tog den fart och påverkade hela mitt liv, jobb och skola. Jag började året med att må dåligt konstant. Jag famlade bara i ett mörker och orkade ingenting men la ändå alldeles för mycket press på mig själv med all skola och tog åt mig alldeles för mycket jobb. Jag fotade en del men blev aldrig nöjd eftersom jag körde med digitalkamera. Jag fick en paus i vardagen när jag och Frida sista januari åkte iväg på kryssning med 100% party. Jag fick glömma problem och ha oerhört kul i 48 timmar.